VLT pratar om det.
Idag publicerades en artikel i VLT om min förlossningsdepression. Det kändes nervöst att vara med i tidningen sådär. Att lämna ut något så personligt och känsligt. Jag har fått frågan flera gånger varför jag väljer att prata om det såhär öppet. Svaret är faktiskt ganska egoistiskt.
Ända sen mitt allra första inlägg, när jag skrev om det första gången så har det hjälpt mig att prata om det. Öppet och ärligt så att alla hör. Jag mår bättre tack vare att jag pratar om det. Jag skäms inte över det. Den finns där och genom att prata om depressionen så har jag börjat må bättre. Både genom min psykolog, min blogg, på instagram och med mina vänner och familj. Och stödet jag får tillbaka stärker mig tusen gånger om, varje gång. Det är tack vare att jag började prata om min förlossningsdepression som jag kunde känna att något annat hände, något bättre. Jag kunde se ljuset i tunneln - till ett friskare liv som småbarnsförälder. Jag vet att jag inte ska stressa fram det. Även om jag känner att jag mår tusen gånger bättre nu än för sex månader så har jag, fortfarande, sämre dagar. Men dom är betydligt färre och lindrigare än tidigare.
Och så tänker jag. Om det har hjälpt mig så mycket. Då kanske, kanske kan jag hjälpa någon mer i samma sitatuion. Som tror att man är helt ensam. Och så kan vi hjälpas åt att hjälpa fler. Tillsammans kan vi göra skillnad och jag tror helt ärligt att det går att bli bättre, genom att prata om det.
Vill ni läsa artikeln så klicka på bilderna, eller här! Dela gärna vidare, så att fler kan börja prata om det! Och glöm inte att det finns en grupp på facebook; prata om det - förlossningsdepression där alla är välkomna att prata. Att stötta och att dela med sig av sina erfarenheter. Öppet och ärligt.
"Allt var jobbigt, det var jobbigt att gå upp ur sängen, att ta hand om Lucas." Idag är Jennie på väg tillbaka till livet. Till livet som mamma till Lucas, sonen som hon vet att hon älskar"
Foton: Margareta Andersson för VLT
