Nytt till Lucas garderob

2015-02-28 | 11:33:37


När jag bodde i Sundsvall fanns butiken Zara där ett tag. Där fanns det alltid så mycket fint och man gick aldrig tomhänt därifrån. Men så stängde butiken och så försvann även butiken i minnet. Tills för några dagar sen då jag hittade deras instagramkonto och så var jag fast igen. Fast den här gången kikade jag mer på deras underbara barnkläder än på vuxenkläderna.

I torsdags fick jag hem ett paket från Zara och där låg det två fina tröjor, ett par jeans, ett par skor och en sjal som Lucas fått från sin snälla farmor. Vi är så tacksamma över att Lucas har så många omtänksamma människor i sin närhet. Jag bara längtar tills han kan välkomna våren i sina nya skor! Dessa kläder blev genast nya favoriter. 
 
 
 
 

Som dag och natt

2015-02-26 | 10:09:58


Det var längesen jag skrev om känslor. Om min hälsa och mitt måeende. Delvis på grund av att jag faktiskt mår bra och vill njuta av varje sekund som dagen ger mig. Tiden vid datorn regleras därför enbart till jobb. Med undantag för några svackor under december så har jag känt att jag vunnit. Jag besegrade min depression. Bara sådär. Eller bara och bara var det såklart inte. Men det var som natt och dag. En dag vaknade jag och kände att livet inte var så eländigt. Jag har fått enormt mycket hjälp och avlastning av min familj och vänner och det är jag evigt tacksam över. Vägen tillbaka hade nog tagit mycket längre tid utan det stödet.
 
Jag går fortfarande till min psykolog. Men med tre veckors mellanrum istället för en vecka. Och när jag är där pratar jag mer än vad hon gör. Med ett leende på läpparna. Tidigare satt jag och stirrade ner i golvet, vägrade möta hennes blick och fingrade på mina armband. 
 
Men det finns en punkt där jag fortfarande blir väldigt liten och vill helst krypa upp i ett hörn för att sedan försvinna. Det är personliga påhopp. När jag får höra minsta lilla negativitet om mig som person. Då sjunker jag. Det kan vara allt från att bli kallad för "jävla kärring" som jag blev idag, eller att jag spelar dum/korkad för skojs skull och nedvärderar mig själv. Helt oprovocerat. Minsta lilla kritik mot mig som person är för mig så mycket mer än en onödig kommentar. Det är en bekräftelse på att det jag själv trodde om mig då, är sant. Jag är värdelös. Misslyckad. Dum. Dålig. Och det är betydligt svårare för mig att skaka av dessa ord än vad folk kan tro. Dem gnager inom mig i bakhuvudet och lagras där tills nästa gång jag får höra något annat. Problemet är att dessa ord skakas inte bort. Dem växer och äter upp mig inifrån. Om jag inte pratar om det med någon. Eller går ut och springer.
 
Jag har alltid haft svårt att förstå varför man säger elaka saker till människor, vänner eller ovänner. Bekanta eller främlingar. Varför tar man till personliga påhopp? För att göra den andra personen svagare, ledsen och sårad. För det är precis det som händer. Man har ingen aning om vad någon annan har i bagaget, vad man gått igenom eller går igenom och minsta lilla ord kan såra otroligt hårt. 
 
Så även om jag mår så himla mycket bättre nu. Och även om jag känner mig stark i min roll som mamma, så är det jätte svårt att få tillbaka självkänslan. Att jag duger som jag är. Att jag är bra. 
 
Så snälla, nästa gång du skulle vilja kasta ur dig något ord som du tror kan såra någon. Oavsett om du själv inte tycker det. Så säg det inte. Ge personen en kram istället. Vi behöver kramas mer.
 
 
 
Foton: Karin Lindén på Lönnbackafotograferna

Loppisfynd

2015-02-21 | 14:56:44


Idag var vi in till Västerås för att gå på loppis i Westinghouse Arena, fullt med folk och en hel del fint. Även om jag hade velat se lite mer barnsaker så kan jag inte klaga då jag var den enda i familjen som kom hem med två påsar fynd. Två hyllplan, en pläd och en halsduk som jag kommer använda till nyföddfotograferingar istället. Victoria och Leia mötte upp oss där och Lucas och Leia fick springa av sig, oj så roligt dom hade!
 
 
 
 
 

Kära vinterljus

2015-02-16 | 18:40:03


Igår när jag kom hem från Karlstad så var solen på väg ner och jag tog med mig mina killar ut på en snabb fotosession för att fånga det vackra ljuset. Älskar dessa dagar. Låt dom bli fler!
 
 

Pomp De Lux Party i Karlstad

2015-02-15 | 16:58:00


Imorse styrde jag bilen mot Karlstad för att gå på ett Pomp De Lux-party som Linda Blom anordnat där det var full fokus på vår- och sommarkollektionen. Man kan ju undra varför jag sätter mig och kör två timmar enkel resa för ett kläd-party. Men det var så himla skönt att få komma iväg och göra något för mig själv och att träffa många härliga mammor, både bekanta och nya ansikten och så Linda såklart. Hon är en så varm och genomsnäll person och en fin vän. Och nu var det så längesen vi sågs så jag kände att det var dags. Och att man sedan kunde shoppa massa fint till Lucas var ju som att slå två flugor i en smäll!
 
Man blev lite bebissjuk när man klev in i huset, då det fanns både barn och kattungar där. Nästan så man ville ta med sig en hem. Ja, både av katterna och bebisarna. Tack Linda och alla andra mammor för en härlig dag! Nu ser jag fram emot att få hem kläderna!
 
 

Dagens skolor gör mig livrädd.

2015-02-13 | 19:15:19


Jag har precis kommit hem från ett besök hos min storasyster som jobbar som lärare med bland annat klasserna 1:an och 2:an men hon stöter även på tredjeklassare på rasterna och det jag får höra från henne är helt obegripligt.
 
Barn mobbar andra barn, helt oprovocerat förstör någon annans sak, är uppkäftiga mot lärare och det värsta är, att lärarna gör inget åt det. Eller kan inte göra något åt det. I högstadiet får jag höra om barn som mordhotas av andra barn helt öppet genom att skriva det på skolans väggar. Rektorn reagerar inte alls. Utan det är föräldern till de mordhotade barnet som får ringa upp rektorn och frågar vad fan som händer. Till svar får hon höra; "men du vet ju hur barn är, det är bara på skoj".
 
Hur FAN kan det vara ROLIGT att läsa att någon vill mörda en?? Vart i helvete ligger komiken i det? Hur fan kan man som lärare eller rektor på en skola låta detta ske utan några som helst konsekvenser? För att dem är barn och det bara är på skämt? Det var fan det dummaste jag hört. Vad ger det för signaler till våra barn? Att det är okej att bete sig så, för ingen bryr sig. 
 
Elever får ha mobiler på lektionerna, mössa och jackor likaså, de kastar suddigumm på varandra och läraren reagerar inte. Och så klagar föräldrarna på att eleverna inte kan koncentrera sig eller får dåliga betyg. Föräldrarna anmäler lärare som tar mobilerna från eleverna på lektionstid, så fort en lärare säger ifrån blir dem anmälda av föräldrarna för att ha kränkt barnen. Jag blir helt stum av att lyssna på hur dagens skolor ser ut. De lärare som precis tagit examen och ska in på skolorna och jobba får höra att det är pedagogiskt att inte vara aktoritär. I värsta fall (och inte så jävla ovanligt heller) så är de inte ens utbildade lärare som jobbar på skolorna och har ingen aning om hur man lär ut.
 
Hur fan ska våra barn kunna lära sig när lärare inte får lära ut och när barnen inte behöver lyssna? Hur fan ska det kunna bli en förbättring om man inte får agera? Och vart fan är skolsystemet på väg när skolan är en jävla lekplats och en fristad till mobbare istället för en utbildningsplats? Där man ska göra sig beredd inför arbetsmarknaden och kunna ta ansvar och bli självständig. Att sitta och lyssna på allt detta gör mig helt ärligt jävligt mörkrädd. Jag gissar att Hallstahammar inte är den enda kommunen heller som har det här problemet. 
 
Jag tänker självklart på framtiden och när min egen son kommer börja skolan. Inte fan vill jag att han hamnar på en skola där det inte finns några regler, någon läroplan som fungerar eller någon som helst respekt mot lärarna eller sina klasskamrater. 

Hej mitt vinterland

2015-02-08 | 12:41:28


Idag under morgonpromenaden tog jag med mig kameran, min mamma, Lucas och Charlie med ut för att se om vi kunde få lite fina bilder i det krispiga ljuset. Och jo, det kan man väl säga att vi fick. Underbara vinter. Såhär vill jag ha det hela vintern!
 
 

Den som väntar på något gott...

2015-01-30 | 12:13:02


I några års tid har jag velat ha en kista som vardagsrumsbord med förvaring i. Antingen en vit, eller en gammal träkista där det syns att den hängt med ett tag. Sen jag flyttade hemifrån när jag var 21 har jag alltid haft ikea-möbler. Enkelt, billigt. Tråkigt. Så nu, när vi flyttar till vår nya lägenhet i maj har jag bestämt mig för att det är dags att verkligen inreda så som vi vill ha det. En blandning av personligt och shabby chic.
 
Idag hämtade vi äntligen (!!) hem en kista som vi hittade tack vare min syster och en köp- och säljgrupp på facebook. Och nu står den där. Den första pusselbiten till vårt nya hem. Välkommen.
 
 

Janikas babyshower

2015-01-26 | 19:30:48


Igår överraskades min allra bästa vän Janika med en babyshower som jag och 10 vänner till hade styrt upp till henne i hemlighet. En stor eloge även till Janikas sambo som spelade med hela tiden och sa inte ett ord om våra planer till Janika. 
 
Vi lurade hem henne till Anna där hon trodde att hon skulle vara barnvakt till Annas dotter. Men när hon kom in i vardagsrummet stod vi bakom hörnet och skrek "Babyshower" så högt vi bara kunde och Janika vände sig snabbt om och när hon fick syn på oss var lyckan total! Hon blev så glad och förvånad (och kanske chockad? ;)) över att vi var där så tårarna kom. 
 
Dagen började med lite brunch och sedan fick Janika smink och hår fixat inför en gravidfotografering med mig. Fler vänner droppade in allt eftersom och Janika blev lika glad varje gång :D Efter fotograferingen åt vi innan vi styrde mot Tuna Park där Janika fick ledtrådar till olika saker som kan vara bra att ha hemma när bebis kommer till världen. Gissade hon rätt fick hon gå och köpa de sakerna. Väl hemma hos Anna igen blev det fika och presentöppning innan vi skildes åt.
 
Älskade vän, tänk att du snart ska bli mamma. Du kommer bli en helt underbar mamma till miraklet i magen. <3
 
 
 
 

Mål under 2015

2015-01-12 | 21:21:00


Herregud, vart tar tiden vägen. Dagarna bara flyger förbi och bloggen ligger och väntar på bättre tider. Det nya året har gett mig så mycket inspiration och därför läggs energin på annat håll. Jag slutade avlägga nyårslöften för många år sedan. Mest för att jag alltid lyckas glömma bort vad jag lovat.
 
Men mål skriver jag upp varje år. Det är olika saker jag vill göra, påbörja och eventuellt avsluta men någon tidsgräns finns inte.
 
Jag känner att under 2014 tappade jag väldigt mycket då jag mådde så dåligt i min depression och all tid gick åt till att bli bättre. Jag behöver fortfarande jobba med mig själv under några delar. Men energin är tillbaka och jag vill ta igen all förlorad tid. Så det här året blir en nystart.
 
Under 2015 vill jag:
  •  Ha en utställning
  • Skriva en självbiografi om förlossningsdepressionen, den är påbörjad och jag hoppas kunna avsluta den under året. Att hjälpa andra i samma situation ligger högt upp på prio-listan.
  • Satsa hårt på mitt företag Fotograf MissJeni
  • Springa tjejmilen / bli bättre på att ta hand om min kropp
  • Få mer tid med min familj och vänner
  • Fortsätta med lunica - göra personliga och unika smycken
  • Engagera mig mer politiskt
Vad har ni för mål / nyårslöften under 2015?
 
Foto: Juliana Wiklund - Sommaren 2014

Gott nytt 2015!

2014-12-31 | 16:06:55


Vi firar in det nya året här hemma, tyvärr utan sambon som jobbar, men med min storasyster, god mat och lite bingolotto. Vi har redan dragit på oss finkläderna och så fick jag två av mina pojkar på bild som gärna ville önska er alla ett riktigt gott nytt år! Hoppas 2015 blir precis som vad ni gör det till!
 
 
 
 

Gott nytt år!

2014-12-31 | 10:00:00


Såhär på nyårsafton vill jag bara smita in och passa på att önska er alla ett gott nytt år! Hoppas att julstöket varit bland det bästa på hela året med era nära och kära. Och att ni får ett fint avslut på 2014.
 
Vi ses 2015!
 
 

Charlie fyra år

2014-12-30 | 12:11:35


Idag är ingen vanlig dag för idag är det Charlies födelsedag, hurra, hurra, hurra! Grattis världens bästa, underbaraste och gosigaste vovve på din 4-årsdag! 
 
 

Minijul hos farmor

2014-12-19 | 20:53:27


I eftermiddag har vi varit hos min farmor (Lucas gammelfarmor) och firat jul lite i förskott som vi gör varje år. Lucas har varit väldigt snäll så han fick såklart flest paket. Nya leksaker och en bok som han fick av Barbro och sin morfar och ett bäddset som han fick från sin farmor som vi fått med oss hem sist vi var till Sundsvall. Han fick även några klossar med hans namn på utav mig och sin pappa. Han hälsar tack för allt fint och imorgon vill han leka med sina nya saker.
 
Även jag har varit lite snäll och fick en väldigt fin tékopp (storlek gigantisk), té och ett doftljus, en paradisask och min gamla dagbok som jag hade när jag var liten.
 
Min farmor fick bland annat en bok från oss alla där vi samlat några av alla härliga stunder vi haft tillsammans. Då farmor närmar sig 100 år (fyller i april) så var det lite extra speciellt :) En härlig eftermiddag med nära och kära. Och underbara Charlie var såklart med så det blev ett kärt återbesök för honom och Lucas. Nu sover Lucas sen en timme tillbaka och jag njuter av en kopp té i min nya tekopp jag fick och nytt té. Mumma! Så måste jag självklart passa på att läsa lite i dagboken också.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

tredje advent

2014-12-14 | 11:39:21


Idag firar vi tredje advent här hemma lite blygsamt med att tända tredje ljuset och Lucas får öppna adventspaketet. Idag var det en traktor som väntade på honom och han älskar ju traktorer så det blev en bra lekkamrat. 
 
Hoppas ni får en mysig tredje advent. Snart är det jul!
 
 
 
 
 
 

Du är aldrig ensam

2014-12-13 | 13:41:03


Den där jävla ensamheten. Jag hatar den. Jag hatar att vara ifrån min sambo fem dagar i veckan. Jag hatar att jag inte har ork att umgås med mina vänner och familj så mycket som jag skulle vilja. Jag hatar att ensamheten får mig att känna mig sådär riktigt jävla liten och obetydlig precis när man trodde att det höll på att vända. 
 
Jag vet att jag inte är ensam. Egentligen. Jag vet det. Jag kan alltid ringa någon. Men det är just det som är problemet. Jag gör inte det. Jag orkar inte. Jag orkar inte lyssna på tomma signaler innan någon svarar i andra änden. Eller ännu värre. Om dom inte svarar alls. Det där känslokalla, tomma pipet som påminner mig om att alla andra har ett liv och inte har tid för mig och mina problem. 
 
Vem fan bryr sig om att mina katter har sparkat ut kattsanden som ligger över hela badrummet, att Lucas råkar få upp vattenflaskan så att allt vatten spills ut på bordet, eller att han inte vill äta upp maten och tar en timme innan han äntligen sover middag och att jag är förkyld så jag inte har någon energi i kroppen. Vem har tid att lyssna på såna små bagateller när det finns krig, sjukdomar och barn som svälter?
 
Jo. Min mamma. Hon lyssnar. Hon kommer med råd. Hon får mig att bli lugn igen och tänka på något annat. Från att surt muttra att allt går emot mig så lyssnar hon, ger råd och får mig tillslut att prata om vädret istället. Min mamma lyssnar alltid. Så länge hon finns är jag aldrig någonsin ensam. 
 
Tack för att du finns mamma. Jag älskar dig.
 
 
Foton: Smallpigart
 

Lucas första år i bokform

2014-12-10 | 19:57:17


Idag fick jag hem en fotobok som jag länge velat göra. Ända sen Lucas föddes faktiskt. En summering av Lucas första år. Alla hans stora och små händelser finns med i den här boken. Alla nära och kära och nyfunna vänner. Hela resan från en nyfödd liten lillskrutt till en charmig och envis 1-åring. Man glömmer så fort den allra första tiden och med massa bilder på datorn var detta ett perfekt sätt att sammanfatta hans första år på. Den kan vi bläddra i tillsammans.
 
Nedan ser ni några exempel på sidor som finns med i boken.
 
 
 
 
 
 
 

andra advent

2014-12-07 | 20:48:33


Idag har vi firat andra advent med paketöppning efter frukosten och pepparkaksbak med Lucas mostrar och kusiner. Lucas gjorde tre fina hjärtan som vi tog med hem och nu hänger ett i hans rum och två i köket. Lite julpyssel har börjat komma fram här hemma i alla fall. Jag som trodde att jag inte skulle orka hålla på så mycket med det i år.
 
Hoppas ni haft en mysig advent.
 
 
 
 
 
 
 

Elin, 12 dagar

2014-12-03 | 18:35:11


I måndags fick jag den stora äran att föreviga Elins nyföddporträtt. Och vilken underbar liten tjej med massa hår som hennes mamma så fint borstande efter att jag varit där och stökat till frisyren under poserna :). Elin sov som en prinsessa under hela fotograferingen och var så snäll. En riktig modell!
 
Att fota nyföddporträtt är bland det bästa jag vet. Tiden går så himla snabbt och att kunna blicka tillbaka till de allra första dagarna i den stora världen är så värdefullt. Tack Anna och Anders för att jag fick fota er fina dotter.
 
 
 

Adventspaket

2014-12-01 | 19:46:49


Igår var det första advent och precis som förra året fick Lucas öppna sitt adventspaket. Där i låg det ett par ursnygga tofflor från Shepherd och Lucas utbrast "kooooool", så jag gissar att han blev nöjd med dom. :) Så himla mysiga och sköna i 100% fårskinn, kommer bli perfekt att mysa i under vintern.
 
Pssst, finns att köpa här.
 
 
 
 
 
 
 

Sundsvall here we come!

2014-11-27 | 22:15:31


Imorgon åker vi till Sundsvall över helgen. Det ska bli så roligt att komma dit igen om än bara för två dagar. Lucas ska få leka med sin farmor och farfar och våra kompisar. Sist vi var där fotade jag mina fina vän och hennes sambo och deras väntan efter en till familjemedlem. Nu har deras lilla mirakel kommit till världen och självklart blir det ett besök även oss dom.
 
Sundsvall here we come!
 
 
 

Världens sötaste lilla tiger

2014-11-20 | 15:46:46


Jag tror jag dog sötdöden idag när jag provade tigeroverallen på Lucas som vi fått hem från Libero. Så. Jävla. Söt! Så nu smyger det runt en liten tiger här hemma. 
 
 

World of beauty

2014-11-18 | 19:38:45


Stanna upp. Andas. Våga släppa taget. Var fri. Visa känslor. Lev.
 

Prata om det - Tillsammans

2014-11-07 | 20:19:39


Förra helgen samlades jag och mina systrar och mamma för att prata om det. Prata om hur vi alla känner angående min depression. Jag har fått höra att det kan vara svårt att veta hur man ska bemöta någon som har en depression. Vad ska man säga? Hur ska man agera? Ska man trippa på tå eller vara som vanligt? Ska man vara försiktig med att höra av sig eller ska man höra av sig varje dag?


Allt detta och mer därtill pratade vi om. Det var tungt. Och jag grät mycket. Mest för att det var på tiden. Många känslor som inte fått komma fram och där jag satt omringad av kärlek så det fanns utrymme för att äntligen få släppa fram dessa känslor. 


Och det är viktigt att man får göra det. Att man kan göra det. Att man tillåter sig själv att göra det. Gärna i sällskap med sin familj så man inte sitter ensam. För att bära på något så tungt själv bryter ner en bit för bit tills det inte finns någon gnista kvar. Och det är då det blir farligt. Livshotande. 


Psykisk ohälsa ökar i Sverige. Vårdplatserna minskar. Jag tror på fullaste allvar att det går att undvika depressioner. I alla fall förlossningsdepressioner. Genom tre enkla saker, egentligen så enkelt så det är larvigt.


1) Få kunskap kring det _innan_ man får barn. Redan när man skriver in sig hos mvc. Att barnmorskorna får lära sig mer om gravid-/förlossningsdepressioner och på så sätt kan föra vidare den informationen till alla blivande föräldrar. 


2) Samhällets syn på den "perfekta" föräldravärlden måste förändras. Det måste bli mer acceptabelt att prata om när man inte mår bra. Oavsett om man är deprimerad eller förkyld. Så fort man stänger av så är risken stor att det bara blir värre. Och att ständigt försöka visa upp en perfekt vardag bidrar till stress och ångest som alla inte klarar av och man tror att man är helt ensam om att inte kunna nå upp till samhällets syn på familjelivet. Man känner sig misslyckad. Enbart för att ingen visar upp hur det "egentligen" är. Att vara förälder är helt fantastiskt. Men samtidigt är det en stor omställning i livet och det _måste_ man få prata om utan att känna skam eller oro för vad andra ska tycka. Amningshetsen är en stor faktor (dock inte den enda) till att många hamnar i en förlossningsdepression. Där måste det bli en förändring. Alla kan inte amma. Alla vill inte amma. Oavsett vad är man inte en sämre mamma.


3) Våga prata om dina känslor för andra. Det finns dom som känner som du. Jag lovar. Och våga bemöta om du känner att en anhörig eller vän inte är sig själv.


Låt oss prata om det tillsammans med våra nära och kära. Tillsammans med andra i samma situation. Tillsammans med nya bekantskaper, med kollegor. Våga prata om dig. Oavsett om du är ledsen eller glad. Alla känslor är viktiga att få visa. 

 Foto: Karin Lindén på Lönnbackafotograferna

You don´t have to try so hard.

2014-11-02 | 20:58:28


Musik har alltid varit otroligt viktigt för mig. Musik som betyder något, som jag kan relatera till och känna igen mig i. När jag hittar en låt som passar in på mitt liv eller som på något annat sätt träffar en punkt i mitt hjärta så bara måste jag lyssna på den. Om och om igen. Hela tiden.
 
Den här låten är en sådan låt. Så träffsäker. Så viktig. Det är så vanligt att man följer ett visst mönster för att man tror att det är det enda rätta. Att man inte riktigt kan vara sig själv, eller vara nöjd med sig själv för den man är.
 
Den här låten har hjälpt mig att inse att jag duger som jag är. Oavsett depression eller inte. Jag duger precis som jag är. För den jag är. Oavsett glad eller ledsen. Sminkad eller osminkad. Finklädd eller myskläder. Det är svårt att leva som man lär. Men jag försöker verkligen ta till mig detta varje dag. Och jag lyssnar på låten varje dag för att påminna mig själv om det. 
 
Alla bär vi på hjärnspöken av olika slag som pockar på att vi inte duger som vi är. Ta två minuter av din kväll. Sätt dig ner och höj volymen och lyssna. Ta till dig. Ta åt dig. Vi duger precis som vi är. Oavsett vad.
 
You don´t have to change a singel thing.
 
 
 

Lucas önskelista till tomten

2014-10-29 | 21:19:55


Det börjar pratas jul nu. Julprodukter börjar synas i butikerna och planeringen inför julafton påbörjas. Lucas har skrivit en liten önskelista till tomten och då det skulle ta alldeles för lång tid att skriva ner allt så kommer här ett litet axplock och sedan tycker han att fantasin får flöda fritt.
 
- Leksaker som klossar, bilar, traktorer (väldigt hett just nu), pussel och lego är några alternativ som han tycker är roligt att leka med.
- Mössa från Elodie Details i blått, så den passar vår åkpåse i vagnen
- Inredning. Nu när Lucas har eget rum vill han såklart få det så fint och prydligt det bara går (i cirka fem minuter i alla fall). Klädhängare, mätsticka så han ser hur snabbt han växer, bokhylla och en kista så han kan förvara sina leksaker i står högt upp på listan.
- böcker i alla dess varianter, så att han blir lika klok som sin far och kanske sitter still i några minuter i alla fall ;)
 
Alla varor på önskelistan finns att handla hos jollyroom.se
 
 

Hej kära billist

2014-10-20 | 21:40:10


Ja, du. Du som körde om mig från påfarten i söndags mot Köping. När jag blinkade ut på motorvägen och du i samma veva gasade upp bakom mig på påfarten för att sedan mötas igen, eftersom att jag också ökade farten av naturliga skäl, där påfarten slutade vilket tvingade mig att tvärnita. Jag tutade åt dig. Av rädsla. Och självklart för att jag blev arg. Förbannad och ledsen.
 
Har du inga barn? En mamma eller pappa? En bästa vän eller kollega? En syster eller bror? En släkting eller en bekant? Har du ingen granne du pratar lite extra länge med? Eller någon som frågar hur din dag har varit? Har du ingen som väntar där hemma på att få slänga sig i din famn och säga att dom saknat dig? Eller hur mycket dom älskar dig?
 
Det har jag. Jag har en son på 1 år. Jag har en sambo. Jag har en mamma och pappa. Jag har systrar. Vänner. Kollegor och bekanta som alla räknar med att jag dyker upp nästa dag. 
 
Om du hade det, så kan jag verkligen inte förstå varför du riskerar ditt liv på ett sådant oansvarigt sätt. Eller varför du inte hade en enda tanke eller respekt för mitt liv. Vad var det du hade så fruktansvärt bråttom till att all vett och sunt förnuft försvann i samma veva som du tryckte ner gaspedalen lite extra och valde att göra en olaglig och farlig omkörning? 
 
Vårt möte där på motorvägen har verkligen etsat sig fast i minnet och jag förstår verkligen inte. Det handlade om sekunder innan våra bilar skulle krocka om min reaktionsförmåga inte hade varit lika snabb som den var. Om jag inte varit uppmärksam på ditt körsätt. Tanken på att inte träffa mina nära och kära igen på grund av någon som dig. Som struntar i trafikens regler och respekt för medtrafikanter. Den tanken gör mig så himla ledsen. För tyvärr så är du inte den enda där ute som jag träffat på och ifrågasatt, långt ifrån. Du råkade bara bli den som fick droppen att rinna över bägare.
 
Så snälla. Berätta. Jag vill väldigt gärna veta.
 
Mvh / En mamma, syster, dotter, sambo, kollega och vän.
 
 

Var med och gör skillnad

2014-10-18 | 20:42:31


Vi är halvvägs in i Oktober, den rosa månaden. Och jag gör, som några kanske redan vet, personliga armband som jag säljer. Under hela Oktober skänker jag 50kr för varje sålt armband med något rosa i sig till cancerfonden. Tillsammans gör vi skillnad.
 
Beställ ditt unika rosa armband till dig själv eller någon du tycker om och bidra du med. 149kr utan motivpärlor, med eller utan text. 199kr med motivpärlor såsom hjärtan eller berlocker, med eller utan text. Jag har även ett ståeende erbjudande ta tre och betala för två. 
 
Maila din beställning till kund@lunica.se och var med i kampen mot cancer!
 
 

Mer selfies till folket!

2014-10-16 | 22:04:04


Jag insåg häromdagen att jag inte fastnar på bild så ofta. Framför allt inte tillsammans med Lucas eller min sambo. Så nu hade jag tänkt att ändra på det. Här kommer ett gäng selfies på mig och Lucas. Och fler hittar ni på instagram (missjeniphoto). En gång om dagen från och med imorgon. Mycket nöje!
 
 

4 år älskling

2014-10-08 | 20:04:00


Ibland undrar jag när bägaren rinner över. Hur många motgångar klarar ett förhållande av egentligen?
Svaret är faktiskt ganska enkelt. 
 
Alla. 
 
Förutsatt att du har ett förhållande med "THE guy". Den rätta. Jag har det.
 
Idag är det tre år sedan vi förlovade oss. Fyra år sedan vi blev ett par. Ett år sedan (och 3 månader) sen vi blev föräldrar. Under dessa år har vi gått igenom den ena krisen efter den andra. Ekonomin. Jobb. Bostad. Förlossningsdepression. Och så ofrivilligt särbos på distans. Endast en av dessa faktorer kan ta död på ett förhållande. Vi står kvar. 
 
Jag får dela mitt liv med dig, i vått och torrt, med dig som stöttepelare genom varje hinder. Och år efter år är vår kärlek precis lika stark som första gången vi träffades. Om inte starkare. 
 
Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet (om än ett onyktert sådant). Jag hoppas (även om jag vet) att vi kommer få många fler år tillsammans. Du gör mig hel.
 
Jag älskar dig.
 
Foto: Juliana Wiklund
 







bloglovin