Nytt till Lucas garderob

2015-02-28 | 11:33:37


När jag bodde i Sundsvall fanns butiken Zara där ett tag. Där fanns det alltid så mycket fint och man gick aldrig tomhänt därifrån. Men så stängde butiken och så försvann även butiken i minnet. Tills för några dagar sen då jag hittade deras instagramkonto och så var jag fast igen. Fast den här gången kikade jag mer på deras underbara barnkläder än på vuxenkläderna.

I torsdags fick jag hem ett paket från Zara och där låg det två fina tröjor, ett par jeans, ett par skor och en sjal som Lucas fått från sin snälla farmor. Vi är så tacksamma över att Lucas har så många omtänksamma människor i sin närhet. Jag bara längtar tills han kan välkomna våren i sina nya skor! Dessa kläder blev genast nya favoriter. 
 
 
 
 

Som dag och natt

2015-02-26 | 10:09:58


Det var längesen jag skrev om känslor. Om min hälsa och mitt måeende. Delvis på grund av att jag faktiskt mår bra och vill njuta av varje sekund som dagen ger mig. Tiden vid datorn regleras därför enbart till jobb. Med undantag för några svackor under december så har jag känt att jag vunnit. Jag besegrade min depression. Bara sådär. Eller bara och bara var det såklart inte. Men det var som natt och dag. En dag vaknade jag och kände att livet inte var så eländigt. Jag har fått enormt mycket hjälp och avlastning av min familj och vänner och det är jag evigt tacksam över. Vägen tillbaka hade nog tagit mycket längre tid utan det stödet.
 
Jag går fortfarande till min psykolog. Men med tre veckors mellanrum istället för en vecka. Och när jag är där pratar jag mer än vad hon gör. Med ett leende på läpparna. Tidigare satt jag och stirrade ner i golvet, vägrade möta hennes blick och fingrade på mina armband. 
 
Men det finns en punkt där jag fortfarande blir väldigt liten och vill helst krypa upp i ett hörn för att sedan försvinna. Det är personliga påhopp. När jag får höra minsta lilla negativitet om mig som person. Då sjunker jag. Det kan vara allt från att bli kallad för "jävla kärring" som jag blev idag, eller att jag spelar dum/korkad för skojs skull och nedvärderar mig själv. Helt oprovocerat. Minsta lilla kritik mot mig som person är för mig så mycket mer än en onödig kommentar. Det är en bekräftelse på att det jag själv trodde om mig då, är sant. Jag är värdelös. Misslyckad. Dum. Dålig. Och det är betydligt svårare för mig att skaka av dessa ord än vad folk kan tro. Dem gnager inom mig i bakhuvudet och lagras där tills nästa gång jag får höra något annat. Problemet är att dessa ord skakas inte bort. Dem växer och äter upp mig inifrån. Om jag inte pratar om det med någon. Eller går ut och springer.
 
Jag har alltid haft svårt att förstå varför man säger elaka saker till människor, vänner eller ovänner. Bekanta eller främlingar. Varför tar man till personliga påhopp? För att göra den andra personen svagare, ledsen och sårad. För det är precis det som händer. Man har ingen aning om vad någon annan har i bagaget, vad man gått igenom eller går igenom och minsta lilla ord kan såra otroligt hårt. 
 
Så även om jag mår så himla mycket bättre nu. Och även om jag känner mig stark i min roll som mamma, så är det jätte svårt att få tillbaka självkänslan. Att jag duger som jag är. Att jag är bra. 
 
Så snälla, nästa gång du skulle vilja kasta ur dig något ord som du tror kan såra någon. Oavsett om du själv inte tycker det. Så säg det inte. Ge personen en kram istället. Vi behöver kramas mer.
 
 
 
Foton: Karin Lindén på Lönnbackafotograferna

Loppisfynd

2015-02-21 | 14:56:44


Idag var vi in till Västerås för att gå på loppis i Westinghouse Arena, fullt med folk och en hel del fint. Även om jag hade velat se lite mer barnsaker så kan jag inte klaga då jag var den enda i familjen som kom hem med två påsar fynd. Två hyllplan, en pläd och en halsduk som jag kommer använda till nyföddfotograferingar istället. Victoria och Leia mötte upp oss där och Lucas och Leia fick springa av sig, oj så roligt dom hade!
 
 
 
 
 

Kära vinterljus

2015-02-16 | 18:40:03


Igår när jag kom hem från Karlstad så var solen på väg ner och jag tog med mig mina killar ut på en snabb fotosession för att fånga det vackra ljuset. Älskar dessa dagar. Låt dom bli fler!
 
 

Pomp De Lux Party i Karlstad

2015-02-15 | 16:58:00


Imorse styrde jag bilen mot Karlstad för att gå på ett Pomp De Lux-party som Linda Blom anordnat där det var full fokus på vår- och sommarkollektionen. Man kan ju undra varför jag sätter mig och kör två timmar enkel resa för ett kläd-party. Men det var så himla skönt att få komma iväg och göra något för mig själv och att träffa många härliga mammor, både bekanta och nya ansikten och så Linda såklart. Hon är en så varm och genomsnäll person och en fin vän. Och nu var det så längesen vi sågs så jag kände att det var dags. Och att man sedan kunde shoppa massa fint till Lucas var ju som att slå två flugor i en smäll!
 
Man blev lite bebissjuk när man klev in i huset, då det fanns både barn och kattungar där. Nästan så man ville ta med sig en hem. Ja, både av katterna och bebisarna. Tack Linda och alla andra mammor för en härlig dag! Nu ser jag fram emot att få hem kläderna!
 
 

Dagens skolor gör mig livrädd.

2015-02-13 | 19:15:19


Jag har precis kommit hem från ett besök hos min storasyster som jobbar som lärare med bland annat klasserna 1:an och 2:an men hon stöter även på tredjeklassare på rasterna och det jag får höra från henne är helt obegripligt.
 
Barn mobbar andra barn, helt oprovocerat förstör någon annans sak, är uppkäftiga mot lärare och det värsta är, att lärarna gör inget åt det. Eller kan inte göra något åt det. I högstadiet får jag höra om barn som mordhotas av andra barn helt öppet genom att skriva det på skolans väggar. Rektorn reagerar inte alls. Utan det är föräldern till de mordhotade barnet som får ringa upp rektorn och frågar vad fan som händer. Till svar får hon höra; "men du vet ju hur barn är, det är bara på skoj".
 
Hur FAN kan det vara ROLIGT att läsa att någon vill mörda en?? Vart i helvete ligger komiken i det? Hur fan kan man som lärare eller rektor på en skola låta detta ske utan några som helst konsekvenser? För att dem är barn och det bara är på skämt? Det var fan det dummaste jag hört. Vad ger det för signaler till våra barn? Att det är okej att bete sig så, för ingen bryr sig. 
 
Elever får ha mobiler på lektionerna, mössa och jackor likaså, de kastar suddigumm på varandra och läraren reagerar inte. Och så klagar föräldrarna på att eleverna inte kan koncentrera sig eller får dåliga betyg. Föräldrarna anmäler lärare som tar mobilerna från eleverna på lektionstid, så fort en lärare säger ifrån blir dem anmälda av föräldrarna för att ha kränkt barnen. Jag blir helt stum av att lyssna på hur dagens skolor ser ut. De lärare som precis tagit examen och ska in på skolorna och jobba får höra att det är pedagogiskt att inte vara aktoritär. I värsta fall (och inte så jävla ovanligt heller) så är de inte ens utbildade lärare som jobbar på skolorna och har ingen aning om hur man lär ut.
 
Hur fan ska våra barn kunna lära sig när lärare inte får lära ut och när barnen inte behöver lyssna? Hur fan ska det kunna bli en förbättring om man inte får agera? Och vart fan är skolsystemet på väg när skolan är en jävla lekplats och en fristad till mobbare istället för en utbildningsplats? Där man ska göra sig beredd inför arbetsmarknaden och kunna ta ansvar och bli självständig. Att sitta och lyssna på allt detta gör mig helt ärligt jävligt mörkrädd. Jag gissar att Hallstahammar inte är den enda kommunen heller som har det här problemet. 
 
Jag tänker självklart på framtiden och när min egen son kommer börja skolan. Inte fan vill jag att han hamnar på en skola där det inte finns några regler, någon läroplan som fungerar eller någon som helst respekt mot lärarna eller sina klasskamrater. 

Hej mitt vinterland

2015-02-08 | 12:41:28


Idag under morgonpromenaden tog jag med mig kameran, min mamma, Lucas och Charlie med ut för att se om vi kunde få lite fina bilder i det krispiga ljuset. Och jo, det kan man väl säga att vi fick. Underbara vinter. Såhär vill jag ha det hela vintern!
 
 







bloglovin