Prata om det - Tillsammans
Förra helgen samlades jag och mina systrar och mamma för att prata om det. Prata om hur vi alla känner angående min depression. Jag har fått höra att det kan vara svårt att veta hur man ska bemöta någon som har en depression. Vad ska man säga? Hur ska man agera? Ska man trippa på tå eller vara som vanligt? Ska man vara försiktig med att höra av sig eller ska man höra av sig varje dag?
Allt detta och mer därtill pratade vi om. Det var tungt. Och jag grät mycket. Mest för att det var på tiden. Många känslor som inte fått komma fram och där jag satt omringad av kärlek så det fanns utrymme för att äntligen få släppa fram dessa känslor.
Och det är viktigt att man får göra det. Att man kan göra det. Att man tillåter sig själv att göra det. Gärna i sällskap med sin familj så man inte sitter ensam. För att bära på något så tungt själv bryter ner en bit för bit tills det inte finns någon gnista kvar. Och det är då det blir farligt. Livshotande.
Psykisk ohälsa ökar i Sverige. Vårdplatserna minskar. Jag tror på fullaste allvar att det går att undvika depressioner. I alla fall förlossningsdepressioner. Genom tre enkla saker, egentligen så enkelt så det är larvigt.
1) Få kunskap kring det _innan_ man får barn. Redan när man skriver in sig hos mvc. Att barnmorskorna får lära sig mer om gravid-/förlossningsdepressioner och på så sätt kan föra vidare den informationen till alla blivande föräldrar.
2) Samhällets syn på den "perfekta" föräldravärlden måste förändras. Det måste bli mer acceptabelt att prata om när man inte mår bra. Oavsett om man är deprimerad eller förkyld. Så fort man stänger av så är risken stor att det bara blir värre. Och att ständigt försöka visa upp en perfekt vardag bidrar till stress och ångest som alla inte klarar av och man tror att man är helt ensam om att inte kunna nå upp till samhällets syn på familjelivet. Man känner sig misslyckad. Enbart för att ingen visar upp hur det "egentligen" är. Att vara förälder är helt fantastiskt. Men samtidigt är det en stor omställning i livet och det _måste_ man få prata om utan att känna skam eller oro för vad andra ska tycka. Amningshetsen är en stor faktor (dock inte den enda) till att många hamnar i en förlossningsdepression. Där måste det bli en förändring. Alla kan inte amma. Alla vill inte amma. Oavsett vad är man inte en sämre mamma.
3) Våga prata om dina känslor för andra. Det finns dom som känner som du. Jag lovar. Och våga bemöta om du känner att en anhörig eller vän inte är sig själv.
Låt oss prata om det tillsammans med våra nära och kära. Tillsammans med andra i samma situation. Tillsammans med nya bekantskaper, med kollegor. Våga prata om dig. Oavsett om du är ledsen eller glad. Alla känslor är viktiga att få visa.
