Idag firar jag
Idag är en stor dag för mig. Jag var hos min psykolog på förmiddagen. Den 14:e juli föra året skrev jag mitt första inlägg om min förlossningsdepression. Innan det inlägget hade jag gått i nio månader och mått så fruktansvärt dåligt att jag inte ville leva längre.
Idag gick jag ut från min psykolog för (troligen) sista gången. Vi bokade inget nytt möte. Vi lämnar framtiden öppen. Det innebär att jag vann. Jag kom ut ur depressionen. Jag är starkare än innan. Aldrig har jag känt mig så trygg i mig själv och som mamma. Från att få ångest och panik till att känna lugnet flyta runt i kroppen. Det finns ingen känsla som kan förklara hur jag känner idag. Jag vill bara skrika rakt ut i glädje.
Efter en lång och krokig väg fullt med taggar och gropar så står jag här idag. Med båda fötterna på jorden. Med min sambo vid min sida, som aldrig lämnat den trots våra motgångar. Med min son i min famn som älskar mig villkorslöst trots alla nätter jag skrek och svor åt honom. Vi står här. Tillsammans. Tack vare dem vid min sida, min familj och alla mina vänner som funnits för mig när jag själv ville ge upp, står vi här. Starkare än någonsin. Det är värt att fira.
Och tack till Karin Lindén på Lönnbackafotograferna som fångade min resa på bild.
