Fotograf Missjeni - Fotograf, fru och mamma

Idag för tre år sedan föddes en kull valpar i Timrå/Sundsvall. En av valparna var Charlie. I tre år har han funnits vid min sida. Ja, vi var ju där redan när han var två veckor och hälsade på och då fick han plats i min hand. Han är världens bästa hund. Alltid glad. Alltid vill han vara med. Han älskar alla som kommer på besök och vill alltid leka. Jag är så glad att det var just Charlie som valde att flytta in hos oss. Han ger oss så mycket kärlek och glädje. Varje dag.

 

Grattis älskade Charlie på din 3-års dag! (Och ett grattis till hans kullsyskon också)

 

Ni vet när man blundar och det blir svart. Alldeles tyst. Ibland kanske man ser något annat som inte riktigt är logiskt eller verkligt. Men som uppehåller dig en stund. Innan du öppnar ögonen, sträcker på dig och inser att en ny dag är här. Utvilad är du förmodligen också. Att sova, tror jag det kallas.

 

Om du inte är förälder till Lucas såklart. 

 

Har du riktigt tur så får du spendera många vakna timmar tillsammans med din bebis. Även fast klockan är 2 på natten. Men det är ju så mysigt att ligga pch prata högt, peta mamma eller pappa i ögonen, sparka en i ryggen, rulla runt eller stå på alla fyra och gunga fram och tillbaka samtidigt som man testar röstresurserna. För ligga i egen säng när man är vaken är ju dötrist. Det förstår ju vem som helst. 

 

Så att gå och lägga sig före 22 är liksom inget konstigt i vår familj. Mer välbehövligt om vi vill hinna få någon timmes sömn i alla fall.

 

Men när allt kommer till kritan så är mina behov inte längre viktiga. Det är Lucas som är viktig nu. Som kommer i första hand. Och när man får se hans leende och när han busar med en, så är allt så himla värt det och jag skulle inte byta ut det mot allt i världen.

 

Igår var Lucas lite extra gnällig och inte mycket dög. Mot kvällen tyckte jag att han var lite väl varm så vi tog tempen och det visade sig att han hade åkt på sin första feber. 39,5 stod tempen på. Så det blev alvedon och en minst sagt sömnlös natt för oss. Det är inte lätt att komma till ro när man har feber. Under natten låg febern på 38 och nu på förmiddagen så hade den gått tillbaka till 37. Vi håller oss i alla fall hemma idag och tar det lugnt. Eller ja, så lugnt som en aktiv 5-månaders bebis klarar av i alla fall.

 

Han har i alla fall ätit bra och varit sig själv hela tiden. Så det känns skönt att det inte tog hårdare än vad det gjorde. Jag är ändå lite imponerad över att han fram tills nu varit frisk som en nötkärna hela tiden. Kanske har han fått sin mammas superbraiga immunförsvar? ;)

 

Då börjar det dra ihop sig. Ett nytt år väntar runt hörnet. 2013 har varit ett fantastiskt år så det vore lite sorgligt att inte sammanfatta det med några höjdpunkter. Men för att inte åstadkomma världens längsta blogginlägg så delar jag upp året i två delar. Här kommer den första. Januari till Juni.

 

Vi startade året med att få se Lucas a.k.a lillskrutten på rutinultraljudet. Då började det verkligen gå upp för mig att det faktiskt var en bebis där inne i magen. Fram tills dess hade jag svårt att tro på det. Vi fick besök av Jane som blev kompis med Charlie, hälsade på farmor, åkte till Stockholm och lunchade med Hanna och hennes dotter Alma. Jag fyllde 27 och bakade allt till kalaset själv, en sysselsättning som kom med graviditeten. Sanna fångade mig, min sambo och lillskrutten på bild när hon tog våra gravidbilder. I vecka 38 blev jag överraskad och bortskämd av min syster och mina vänner med en babyshower. Bästa stunden på hela graviditeten! Midsommar firades hos mamma med familjen.

 

Juni avslutades med att jag gick in i vecka 40 och magen var större än någonsin, ungefär lika stor som vår längtan efter att träffa vårt barn.

 

Och så det bästa. Jag, tillsammans med min mamma och mina systrar blev förevigade av Anna Roström under våren. Inte bara fick vi underbara bilder som beskriver oss som en familj. Utan även ett minne för livet. Dessa bilder är otroligt värdefulla för oss. 

 

Två dagar senare har jag hunnit med att redigera bilderna från Lucas allra första jul med hela familjen.

 

Vi smygstartade julaftonen lite för oss själva med att kolla på kalle ankas jul hemma bara vi tre. Sedan åkte vi hem till min syster där resten av familjen väntade på oss.

 

Jag var lite nervös till hur han skulle reagera på alla människor (vi är ganska många i familjen) och framför allt hur han skulle reagera mot tomten. Men min oro var helt i onödan. Lucas var så lugn som en filbunke hela tiden. Lekte med sina kusiner, satt i tomtens knä, försökte sno åt sig hans skägg och när maten var uppäten och julklapparna öppnats så somnade han för kvällen.

 

I början hade han på sig skjorta, väst och kostymbyxor. Men när det närmade sig kväll blev det tomte-pyjamas på. Vi hade en himla mysig jul och som vanligt med min familj så har vi aldrig tråkigt. Världens bästa familj!

 

Lucas fick så många bra julklappar och vi är så tacksamma över allt! Till sin pappa gav han ett mobilskal med dom båda på. Pappas favoritbild var det visst.

 

Igår var det tänkt att jag skulle hinna slänga upp en god jul-hälsning här i bloggen till våra nära och kära och er läsare såklart. Men tiden räckte inte till. Så det får bli en god fortsättnings-hälsning istället :)

 

Jag hoppas ni hade en mysig dag igår och att ni har en fin fortsättning på sista dagarna det här året.

 

Så här stiliga var Lucas och Charlie igår :)