I'm still alive
All I can say: wow, wow, wow.
Aldrig att jag upplever något liknande igen. (Om man inte går på en till Metallica konsert iof) Men utan dess like, fasen var härligt grymt det var! Jag skulle vilja dela med mig av allt som jag fick vara med och uppleva igår, men det är för underbart för att beskrivas med ord. Min första tanke när Lars hoppade upp på scen var: "Nä, jävlar, det är ju Lars i Metallica som är på tv" Fast sekunderna efteråt när hela bandet samlades gick det upp för mig att jag var där, att jag var på plats och såg dom på några meters avstånd. Inget kan ta den känslan ifrån mig.
The memorie remains var nog det härligaste stunden på konserten, när publiken sjöng allsång på slutet och man riktigt såg James nöjda min, det var så underbart att jag höll på att fälla en och en annan tår.
Även att bara se publiken som satt runt stadion göra "vågen" ett helt varv som "uppvärmning" var helt underbart, vilken sammanhållning man har och kärleken till musiken som håller ihop 30.000 pers. Obeskrivligt. Underbart.
Jag skulle kunna skriva flera sidor om hur jävla fantastiskt det var. Men jag vet att jag inte var ensam om att tycka så. Bilderna talar för sig själva och dessa bilder kommer ständigt finnas inprintat i mitt och alla andras minne.
Tack Metallica, ni gjorde mitt liv fulländat.
