Finaste Charlie

2013-12-08 | 17:43:36


I snart tre år har våra liv berikats av en liten fyrbent hund, som älskar alla. Människor som djur. Som älskar snön och är tokig i dentastix. Som är nöjd bara han får vara med. Det spelar ingen roll om vi myser i soffan eller springer ute i skogen. Han är nöjd bara vi är tillsammans. Som välkomnade Lucas direkt till familjen och blev bästa kompisar. Som lyssnar till namnet Charlie och älskar att jaga bollar, pinnar, eller varför inte snöflingor.
 
Igår kväll blev han biten av en annan hund, en hund som var lös. Jag har sett många lösa hundar och har alltid blivit lite orolig över det. Det finns en anledning till att hundarna ska vara kopplade. Det finns en anledning till att koppel överhuvudtaget finns. För att undvika såna här saker. Så istället för att krypa ner i sängen hela familjen så fick jag, min storasyster och Charlie spendera fyra timmar på djursjukhuset i strömsholm. För något som hade kunnat undvikas bara ägaren till den andra hunden hade haft koppel på. Hör ni hur enkelt det låter. Så enkelt är det faktiskt.
 
Charlie hade änglavakt. Han fick två bett i vänstra bakbenet, men inget djupare sår som behövde sys och inget var brutet. Tack vare att sambon fick upp honom i famnen i tid. Jag vill inte ens tänka tanken på vad som hade hänt om han inte hade fått upp Charlie. Hemska tanke. Jag är glad att det gick så bra. Att han "bara" haltar lite. Han kommer bli helt återställd. Och jag hoppas att han inte får några psykiska men efter detta.
 
Men det hade inte behövt hända alls. Det är det som gör mig så ledsen. Att någon valde att ha sin hund lös utan att tänka på konsekvenserna gör mig ledsen. Jag tror att ägaren har fått sig en tankeställare. Men det finns så många fler som har sina hundar lösa. Man läser om så många attacker hela tiden. Och många har inte samma tur som Charlie hade. Så himla onödigt. Så snälla. Koppla din hund när du är ute och går. 
 
 
 
 

Mobbing är tydligen helt okej

2013-11-30 | 12:00:00


Jag blir så jävla provocerad när vuxna å ena sidan tycker mobbing är det värsta som finns. När deras barn kommer hem från skolan och berättar att en klasskompis har kallat honom eller henne för tjockis. Som förälder går hjärtat sönder när ens barn blir retad av andra. 
 
Men själv kan man slänga ur sig både det ena och andra avskyvärda ord om en annan människa bara för att man tycker den personen inte kan sjunga. Ja jag pratar om idolerna. Om programmet. Om tittarna. Om Juryns "konstruktiva kritik". Om personliga påhopp som vissa mer än andra får ta emot och det är inga konstigheter. Om en person sjunger dåligt, varför inte bara säga "det här var inte bra".
 
Nej, då måste man slänga ur sig otrevliga ord till en annan människa? Vad vinner ni på det? Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad. Jag tvivlar starkt på att du, ja just du som läser, skulle vilja höra att du suger. Eller vill du det? Vill du höra av din dotter eller son att någon har talat om för dom i skolan att dom suger?
 
Twitter, facebook, instagram. Sociala medier används av ALLA idag. Unga som gamla. Och överallt sprids allt hat från ett enda program. Idol. Allt juryn säger, allt idolerna sjunger, allt som händer sprids som en löpeld på sociala medier. Det som förvånar mig mest och som gör mig riktigt förbannad. Är att det flesta glåpord kommer från vuxna. Och ni säger att mobbing inte är okej. Men gör det själva.
 
Det är pinsamt att se vuxna bete sig på ett sånt smaklöst sätt. Att höra en vuxen människa prata illa om en annan i tv. Som barn tittar på. Vad lär vi våra barn? Jo att det är okej att hata. Att säga rakt ut vad man tycker om en annan människa. Det är okej att mobba.
 
Nästa gång din systerdotter, din brorsson, ditt barn eller du själv blir utsatt för glåpord. Tyck inte synd om dom eller dig själv. Säg inte att det är fel att bli kallad såna saker. För du gör det ju själv. 
 
Jag kan bara tala för mig själv när jag säger att jag vill lära min son respektera andra människor, att vara omtänksam och trevlig mot alla. Man kan inte älska varenda människa. Men åsikterna kan man behålla för sig själv. Man behöver inte skriva ut allt hat på sociala medier. Man behöver inte lära unga att det är okej. För det är inte okej. Långt ifrån. Vuxna har ett ansvar att kunna förhindra mobbing. Men som det är nu så gör vi precis tvärtom.
 
Foto: Jessica Elvira
 

förbud mot reklam av modersmjölkersättning

2013-11-27 | 22:11:18


Jag läste en artikel idag som gjorde mig riktigt jävla förbannad. Det är inte ofta jag bryr mig om att läsa tidningar då jag inte finner något intresse i det som skrivs. Eftersom det allt som oftast finns vettigare saker att lägga min energi på. Men detta är helt sanslöst.
 
Regeringen vill alltså rösta fram ett lagförslag där det skulle bli förbjudet att göra reklam riktad till allmänheten för modersmjölkersättning. Och därefter ska förpackningarna märkas med text att det ”endast bör användas på rekommendation av en person med utbildning i medicin, näringslära eller farmaci eller någon annan som arbetar med mödra- eller barnavård”, samt att ”amning har fördelar” (Regeringens proposition 2013/14:17).
 
Hör ni inte hur jävla dumt det låter? Det är 2013 idag. Sverige har rent vatten och modersmjölkersättningen har hög kvalité. Ändå vill regerigen backa tillbaka bandet till 1900-talet med motiveringen att man skulle bli sjuk av ersättningen.
 
Jag själv hade väldiga problem med amningen när Lucas föddes. Jag hade inte tillräckligt med mjölk och Lucas gick ner för mycket i vikt. Att inte kunna mätta sitt barn var fruktansvärt som nybliven förälder och man kände sig helt värdelös för att vi var tvungna att ge honom ersättning. Ska man då behöva bli påmind och känna sig misslyckad varje gång man ska ge sitt barn mat på grund av en jävla varningstext på förpackningen?

Tack och lov kunde jag tillslut acceptera att amningen helt enkelt inte funkade för oss. Det var befriande att inte behöva känna skam för att jag inte kunda amma. Lucas mådde och mår idag jätte bra, han växer som han ska. Har inte varit sjuk ännu och då blir han snart fem månader. Jag har flera i min närhet som har yngre bebisar än vad Lucas är, som ammas och som varit förkylda och haft magsjuka. 
 
Finns det verkligen inte något vettigare att lagstifta om än detta? Skärpning politiker. Det här är bara pinsamt och ren idioti.
 
Vill ni själva läsa artikeln så finner ni den här (länk)
 
 
 

Kämparnas dag

2013-04-26 | 18:30:48


Imorgon hittar ni mig i Köping, folkets park där evenemanget Kämparnas dag kommer pågå från klockan 11-16. En dag för alla barn som kämpar mot cancer. Malva, som jag fotade genom Essence Vitae förlorade sin kamp för ett år sedan och det är hennes mamma som tillsammans med fem andra mammor har startat kämparnas dag. För att samla in så mycket pengar som möjligt till barncancerfonden och Min Stora Dag.
 
Dagen är fylld av aktiviteter för hela familjen; ponnyridning, godisregn, uppträdanden, lotterier, fotografering och massa mer! Tillsammans gör vi skillnad!
 
Läs mer om Kämparnas dag här (länk) och kom och gör skillnad för alla barn som kämpar varje dag.
 
Malva och hennes underbara familj - 2011

Jills Story

2013-01-27 | 10:48:23


Under tre dagar har jag följt Sue Bryce och Hailey Bartholomew på creative live, där dom öppet och ärligt delar med sig av sina råd och tips för att bygga ett framgångsrikt företag. Jag har lärt mig så mycket genom att titta på creative live så rekommenderar alla att göra det.
 
Men den biten jag väntade mest på var dokumentären om Jill. En dokumentär från hjärtat. För kärleken. För att hjälpa andra. Osjälviskt och ärligt griper den tag i en och vägrar släppa. JIll är en fantastisk kvinna som inspirerar och motiverar en att uppskatta alla de små saker i livet som man kanske tar för givet.
 
Det här är en dokumentär som gör mig mållös, men som även får mig att känna så mycket glädje, tacksamhet och kärlek. En dokumentär om Jill och hennes kamp mot bröstcancer och bencancer. Fotad av Sue Bryce, filmad av Hailey Bartholomew.  Se den. Sprid den.
 
Jills Story.

The Light That Shines from InBedWithSue.com on Vimeo.

 
 

Bilder på Internet

2012-09-16 | 11:32:52


Jag vill ta upp ett ämne som jag vet många funderar över. Både andra fotografer och människor som funderar på att anlita en fotograf. Nämligen att publicera bilder på internet.
 
Som fotograf får jag in nya kunder genom att visa upp bilder på tidigare jobb. Likaväl som en arbetssökande får lämna ett CV med tidigare jobb när man söker något nytt. Det kallas referenser. Verkar glasklart för många. Men långt ifrån alla tycker det är okej att bli publicerad på Internet. Vissa har privata skäl, andra rycker bara på axlarna och säger "nä men vi vill inte att bilderna ska finnas på nätet". 
 
Som fotograf, lever jag på att visa bilder vilket gör att detta är något som begränsar min verksamhet. Vill man inte synas på Internet så säger man till om detta INNAN man bokar fotografering hos mig. Vi skriver ett avtal om det. För upphovsrätten hos bilderna ligger alltid hos mig, oavsett om kunden köper bilderna för att kunna använda dom privat så är det fortfarande mina bilder. Mina. Man kan inte bli av med upphovsrätten. Det går inte att komma ett år efter en fotografering och säga att man inte vill synas på nätet.
 
Vad skulle hända om alla mina kunder inte ville synas på Internet? Där jag har min portfolio? Skulle du boka en fotograf vars bilder du inte sett innan? Det säger sig ganska självt att i slutändan funkar det inte. 
 
 
Jag är väldigt mån om mina kunder och respekterar deras privatliv. Men det är då viktigt att säga till om detta innan man bokar en fotografering. Så att vi kan skriva avtal på det eller så att jag kan avgöra om det är en bokning jag vill ta och förlora marknadsföringen på den. Vi fotografer har också rätt att välja våra kunder. 
 
Som ett exempel. I år har jag fotat fem bröllop hittills. Varav 1 par inte vill synas på Internet. Tänk om mina andra fyra par inte heller hade velat synas på internet. Då skulle jag inte haft ett enda bröllop från 2012 att visa upp för brudpar som planerat att gifta sig 2013. Vad skulle dom tro om mig som bröllopsfotograf då? 
 
Så, är du en kund? Prata med din fotograf om detta INNAN du bokar in en fotografering om du har problem med att synas på Internet av olika skäl. 
 

Ett brev till er som tar studenten

2012-05-17 | 10:55:19


Kära studenter.

Jag vet att ni är ivriga på att springa ut från skolan och ut i världen. Jag förstår att ni har längtar efter den dagen. Snart är den här.

Igår fick jag se en del av er när ni hade mösspåtagning på torget. Fåtal av er var nyktra. Jag såg en tjej bli bortledd från folkmassan för hon var för full. En annan person som uttalade orden "nu super vi skallen av oss" med ett brett flin över ansiktet.

Under en mösspåtagning. Inte själva studenten. Utan ni skulle ta på er mössan. Jag blev orolig av tanken på hur det kommer se ut den dagen ni springer ut. Hur fulla ni kommer vara och hur lite ni vet om morgondagen. För det finns en morgondag. För er. Om ni vill ha den.

Jag var nära på att inte ens få uppleva min student. Jag var nära på att inte ens få uppleva min 14-årsdag. På grund av alkoholen. Ingen talade om för mig hur farligt det var. Jag gav dom aldrig chansen.

Så snälla studenter. Ta det lugnt med alkoholen. Sup inte skallen av er. Det kan hända att ni faktiskt gör precis just det. Att ni super er så fulla så att en ny morgondag inte kommer.

Jag hade tur. Vågar du chansa på att du har samma tur?


Vad betalar man för när man anlitar en fotograf?

2012-05-12 | 11:49:11



I torsdags skrev jag ett blogginlägg på min hemsida om vad det är man betalar för när man anlitar en proffisionell fotograf istället för att vända sig till sin vän som köpt en systemkamera. Här är några rader från det blogginlägget:


Att anlita en professionell fotograf innebär att ni kan slappna av. Ni kan lita på att kvalitén blir precis som ni vill ha den. Ni kan fokusera på varandra och slippa hålla ett vakande öga på fotografen så denna inte missar något på din bröllopsdag, eller får med den där pussen som din son gav dig på två sekunder. Ni kan lita på att ni får se både närbilder, översiktsbilder, ögonblicksbilder och levande porträttbilder. Vi har gjort detta förut. Vi vet hur viktigt det är för er.

Vet din väns bekant det?

Efter fotograferingen tillbringar vi väldigt mycket tid framför datorn för att importera, sortera, redigera och skapa vackra album så att era minnen visas upp på det absolut bästa sätt. Jag personligen tillbringar mellan 10 – 40 timmar på en bröllopsfotografering beroende på hur många timmar man bokat. Fotar jag er i två timmar, så ligger det betydligt fler bakom kameran. Som ni inte ser. Det tar tid att skapa magi.

Och det är de ni betalar för. Magin.


Vill ni läsa hela inlägget så hittar ni det här (länk)

Dela gärna med er av era egna åsikter kring varför ni väljer/inte väljer att anlita en fotograf. Det vore jätteintressant att höra.

Våga göra verklighet av dina drömmar

2012-04-25 | 16:25:35


Jobbar man med något kreativt yrke så kommer man ofta på fler idéer som man vill göra. Men även om man inte jobbar med något kreativt yrke. Även om man sitter på ett kontor framför datorn hela dagarna så kan man ändå ha massor av idéer och drömmar.

Våga prata om dina drömmar. Våga göra verklighet av dom. Vi lever i en värld som ständigt förnyas och de mest lilla tänkbara kan bli något otroligt stort. Bara man vågar göra något.

Jag har länge haft en idé. En idé som jag verkligen skulle vilja genomföra men av någon anledning så har det inte kommit längre än så. Förrän nu. Idag fick någon annan än jag och min sambo veta min dröm och jag fick en bekräftelse på att det inte är omöjligt. Vilken motivation det ger.

Det kan bli en spännande tid framöver och jag ser fram emot att kunna dela med mig av den till er inom sin tid. För jag är säker på att det bara handlar om när.

Så våga göra verklighet av dina drömmar. Innan någon annan gör det.

Hitta din nisch!

2012-03-23 | 14:14:00


Det är så många fotografer, även jag i början, som tror att man ska fota allt för att komma in i branschen. När jag startade företaget så hade jag verkligen allt på tapeten. Djur, enskilda porträtt, kärleksporträtt, familj, bröllop, företag, fastigheter, produkter, sport, natur. Ja jag kunde fota allt.

Men kunde jag verkligen det?

Som fotograf är det otroligt viktigt att ta fram det man gör bäst. Är det att fota djur, fokusera på den biten. Är det att fota bröllop. Håll ditt fokus där. Gör inte allt. För ingen kan vara bäst på allt.

Jag vet att mina styrkor ligger på bröllop och familj. Det är det jag marknadsför mig mot. I framtiden kommer jag nischa mig ännu mer. Det gäller att hitta den inriktningen som du är bäst på. Kunderna får en bättre översikt på vad du gör, vad du kan och det är fler som litar på att du faktiskt vet vad du gör om du nischar dig.

Att skriva på hemsidan att man kan allt ger bara ett tveksamt intryck. Visst, jag kan verkligen fota allt. Men sen är kvalitén väldigt olika. Hitta dina styrkor och fokusera på dom! Är det barnfotograf, bröllopsfotograf, sportfotograf, naturfotograf eller något annat? Bara du vet vad du gör bäst! Hitta din nisch!

Bilder från Eva-Lotta & Karls bröllop 2011.

life as we know it

2012-03-22 | 18:00:12


EDIT: Jag märker att många av er missförstår det här inlägget. Jag tycker alltså INTE att cirklarna stämmer. Utan att dom hör ihop ganska bra. Om ni går in på hemsidan och läser hela inlägget så förstår ni. Det här kan vara vilket yrke som helst, inte bara fotografer. Älskar man det man gör så känns det som att man befinner sig i den vänstra cirkeln även fast verkligheten är den högra. Men in och läs hela inlägget på hemsidan så förstår ni vad jag pratar om.

- - -
Vi fotografer lever ju lyxliv! Eller hur? På hemsidans blogg (länk) har jag skrivit lite mer om min vardag som fotograf. Så kika in där och läs och inspireras av att du själv kan ha den vänstra cirkeln i ditt yrke. Så länge du gör något du älskar så blir allt sååå mycket roligare! Även om verkligheten är mer som den högra. Men för mig så hör dessa två cirklar ihop. Ja, gå in på hemsidan och läs nu så förstår ni bättre. Eller klicka på bilden!

Alla kan göra skillnad.

2011-12-16 | 23:53:33


Jag har alltid trott på människan. På godhet och på kämparglöd. Alla kan, bara man vill. Och alla kan göra skillnad här i världen. Milla 9 år räddar barn i afrika genom att sälja bullar. Hon engagerar andra barn över hela landet att göra samma sak. 9 år gammal.

Emma tog sig tillbaka efter en brutal misshandel. Att bli så svårt misshandlad och sedan kliva upp på scen med det största leendet och säga "jag känner mig otroligt stark". Hon är en riktig kämpe. Julia och Hanna som stöttar unga vuxna som drabbats av cancer dygnet runt, och deras anhöriga. När Julia själv gått igenom något liknande. Julia är även fotograf och det var så jag fick höra talas om henne. När jag sedan upptäckte hennes organisation ung cancer så förstår man vilken otrolig kvinna hon är. Hon ger allt och hon kommer aldrig ge sig.

Björnligan som räddar sin kompis från att dödas av en björn, Lisbeth som stoppar ett knivbråk medans tiotal andra människor tittar på utan att göra något. Hur kan man bara se på när två människor gör allt för att döda en annan mitt framför ögonen på en? Lisbeth, vilken hjälte. Dallas som viger sitt liv åt ungdomar. Hjälper, stöttar och vägleder. En riktig förebild.

Jag. Är. Mållös.

If you wanna make the world a better place, take a look at yourself and then make the change

2011-12-10 | 12:57:57


Michael Jacksson kunde inte haft mer rätt.

Igår var det Idol finalen. Amanda Fondell var en värdig vinnare. Det var Robin också. Amanda råkar bara ha lite fler fans som röstade än Robin.

Men det är inte det inlägget kommer handla om. För några dagar sedan läste jag ett inlägg hos Emelie där hon beskrev sin tid i skolan. Jag kände igen mig välidgt mycket och jag tror att det finns så många fler som inte vågar gå till skolan idag. Som är rädd för att bli retad av sina klasskompisar.

Om vi tittar tillbaka på Idol och den uppmärksamhet man får när man deltar. För att ta ett exempel från twitterflödet med haschtagen #idol2011 så ser man ganska snabbt att det överflödar av åsikter. Mest elaka sådana. Nedan är tre stycken tweets som jag kopierat från flödet.

"Men hur i helvete ser hon ut som vann #idol2011 både i håret och kläder?"

"Seriöst..? Amanda? Är sverige sinnessjukt? Eller tondövt? Ja, båda.. #idol2011 #tv4idol"

"Amanda Persson, trodde jag inte behövde stå ut med henne mer... #idol2011"

Varför skriver man något sådant om en människa man aldrig har träffat? Som man inte ens känner? Många anser att det är svartsjuka. Att man själv inte vågar följa sina drömmar. Jag tror det ligger något i det.

Men varför? Varför är vi så elaka mot varandra? Så länge det är okej att säga elaka saker om folk i media, så kommer det alltid finnas barn som inte vågar gå till skolan. Som kommer gråta sig till sömns.

Varför inte bara låta bli? Håll dina elaka åsikter för dig själv. Eller titta dig själv i spegeln och upprepa det du tänker säga och se om du själv skulle må så bra utav att få höra det från någon annan. Gör det. Tänk efter om det är en kommentar som sårar någon innan du använder den.

Det är på tiden att vi börjar lyfta på hatten för dom det går bra för istället för att spotta på dom bara för att vi själva inte vågar. Alla kan! Det finns ingen som inte skulle lyckas, bara man vill! Har man en åsikt som inte gynnar någon annan utan bara sårar, så håll dig för dig själv!

Innan vi kan få slut på mobbingen så måste man rannsaka sig själv och sina åsikter. För jag tror nog att vi alla har sagt något dumt till någon utan att ha en anledning till det. Det är vi, enskilda människor som godtar mobbingen.

Är det verkligen rätt?


Amanda Fondell, vinnare i idol 2011 - All this way



Follow your dreams, no one else will.

2011-11-04 | 11:49:03


Drömmar.

Vi alla drömmer om något.

Det kan vara ett hus, en studio, en karriär, en resa, ett husdjur, ett barn, ett bröllop.

Så länge vi drömmer så har vi ingen brådska av att hinna fram dit. Till drömmarna. För det är ju trots allt, bara en dröm. Eller?

Vad händer om vi omvandlar våra drömmar till mål? Om vi verkligen lyssnar på varför vi drömmer. Det är ju självklart något vi längtar efter, något vi vill göra. Så varför inte byta namn på våra drömmar? Varför inte kalla dom för mål och faktiskt se till att vi möter dom?

Är vi rädda? Tror vi att vi inte kommer lyckas? För det gör vi. Självklart gör vi det. Alla kan lyckas, med precis det dom vill. Bara man verkligen intalar sig själv att göra det.

Jag har drömmar, men jag kallar dom inte för drömmar längre. Dom är mina mål och jag vet att jag kommer nå varenda en av dom. Jag har redan nått några. Ett nådde jag när jag startade mitt företag. Ett annat när jag fotade mitt första heldagsbröllop. Ännu ett när jag bestämde mig för att köra heltid. Och igår nådde jag ett till mål.

Men sluta inte drömma för det. Det är härligt och inte omringad av några måsten. Fundera istället på vad du kan göra för att följa dina drömmar. För det är bara du som kan göra det. Ingen annan kommer ta dig dit.

You may say I a dreamer, but I not the only one

2011-08-17 | 17:21:25


Idag vaknade jag av känslan att vara fri. Helt egen. Efter en springtur med Charlie hann jag göra så mycket mer för mina kunder än vad jag har hunnit med hela sommaren. Jag vill ge er det bästa och nu kan jag äntligen göra det! Det känns underbart att ha tagit klivet ut till det okända. Jag är en människa som har växt upp med stort stöd från familjen och har fått höra av mamma att jag kan göra precis vad jag vill.

Nu äntligen gör jag det. Jag gör det jag älskar och det jag väntat så länge på. Jag är min egna chef och jag fotar för er. För att ni ska minnas era betydelsefulla stunder i livet. Jag jobbar för era minnen, fullt ut.

Jag vet att jag inte är den enda som vågar satsa på sina drömmar. Men jag vet också att det är så många som sitter och tänker "det vore så kul om jag fick göra det här". Tänk inte, gör det! Man måste våga chansa för att se vad som händer. Annars sitter man där och tänker "tänk om....".

Vad är just din dröm? Vad vill du uppnå? Det vore så intressant att få höra om era drömmar.


Tillsammans lyckas vi!
Foto: Josefine Ellström


Foto: Bröllopsfotograf, Fotograf MissJeni (Jag)
bild: Ulrika & Kristers bröllopsdag, 110806, Galtström
Smink & Hår: Dorion Chang

Står på egna ben

2011-08-16 | 19:15:35


Idag gjorde jag mitt sista pass på casinot. Efter att ha jobbat extra på casinot i nästan ett år känner jag att det tar för mycket tid för mitt företag. Jag hinner inte med både och. Så idag när jag klev ut från casinots dörrar så gjorde jag för sista gången. Det känns skönt, härligt, spännande och jag är förväntansfull på vad som sker framöver. Nu står jag själv, på egna ben. Det är jag och mitt företag mot världen!

Foto: Josefine Ellström

Nu köööör vi!!

you just never know

2011-07-22 | 20:47:08


Man läser om allt som händer runt om i världen. Tsunami, jordbävningar, översvämningar och terrordåd. Nu börjar det krypa allt närmare Sverige. Terrordådet i Stockholm var nog en väckarklocka för oss alla som känt att "det där händer ju inte här". Bombdådet i Oslo är en till händelse som känns väldigt overkligt.

Min morbror bor i Oslo med sin Karin och självklart blev man orolig. Men efter ett samtal till mamma fick jag höra att allt var bra där. Ingen i min familj drabbades. Men i någon annan familj får dom inte höra de goda nyheterna. I någon familj förändras deras liv för alltid. Sånt här händer varje dag på olika ställen i världen, även i Sverige. Ta hand om dina nära och kära och ta inget för givet. Man vet aldrig vad som händer. Lev i nuet.

Alla mina tankar går idag till Oslo och de berörda familjer som drabbats av dåden där.


Min morbror Peder som är bosatt i Oslo
Karin och min syster Maja
Ida-Maria som också bor i Oslo och min syster Magge

Jag var arg först, men vi har ju faktiskt valt detta själv.

2010-09-20 | 09:28:13


Alla reagerar över att SD kommit in i riksdagen. Alla är arga, förbannade, rädda. Så reagerade även jag, innan jag insåg att vi faktiskt bor i ett land med demokrati. Att folket själva har röstat fram SD till riksdagen. Hur skulle demokratin se ut om man inte fick rösta som man själv ville? Jag säger inte att SD har rätt i sina frågor. Men jag säger att var och en har rätt till sin åsikt.

Jag tror även att det var många som var missnöjda med hur de andra partierna hanterade SD. All smutskastning och bojkottandet har nog gynnat dem tyvärr. Folk blir trötta på skitsnacket och visar det med att göra tvärtom. Att stötta det partiet.

Jag vet i alla fall att jag inte kommer lägga någon energi på att beklaga mig över att SD kommit in i riksdagen, eller att jag ska fly landet. Vad hjälper det? Skulle alla som inte röstat på SD fly landet så blir det inte många människor kvar.

Det här inlägget är nog det första och enda som kommer handla om valet. Jag är glad att alliansen får fyra år till. Att SD kommit in i riksdagen är jag mindre glad för, men folket har gjort sitt val. Nu hjälper det inte att beklaga sig, nu är det bara att göra det bästa av situationen.

Välkommen till Haga

2010-09-01 | 17:15:01


06:30 - Klockan ringer
06:45 - snoozar lite till
07:05 - Helena ringer
07:40 - Helena ringer på dörren
08:00 - Åker ner på banken
08:25 - Papprena skrivs på
08:30 - Lägenhetsägare!
09:10 - Hyr släp och åker ut till Valla för att hämta möbler
09:45 - Monstret till släpet orkar inte upp för backen, vi sitter fast.
10:05 - En snäll bonde hjälper oss
10:30 - Dags för avfärd!
10:45 - Gamla lägenheten blir tömd på möbler och kartonger
11:20 - Åker till nya lägenheten, Emanuel kommer och agerar bärhjälp
11:30 - Nya lägenheten fylls med kartonger och möbler
11:50 - Varför bor jag högst upp och utan hiss??????
12:05 - Lite motion har ingen dött av....
13:00 - Lämna tillbaka släpet och skulle kunna döda för en bit mat
13:30 - Två mätta tjejer går in i andra andningen
14:00 - Sista kartongerna töms i gamla lägenheten och fyller upp den nya
15:30 - Åker och lämnar exets bil
15:45 - Helena släpper av mig vid nya lägenheten
16:05 - Tittar på utsikten från balkongen, andas ut och inser att jag har hittat ett nytt hem.

Välkommen till Haga!
Bild från utsikten på balkongen, tagen med mobilkamera.


(Förlåt för att jag härmas kameralins, men denna form på inlägget passade så bra in just idag)

It´s written on a paper

2010-08-06 | 18:42:10


Okej, jag har inte alls fått så mycket gjort idag med bloggen som jag tänkte. Istället har jag varit till min blivande lägenhet för att skriva på kontraktet med blandade känslor. Mitt största köp hittills och den är värd varenda öre. Den 1:a september har jag en ny adress och det blir fjärde gången som jag flyttar här i Sundsvall. Förhoppningsvis den sista lägenheten jag kommer bo i.

Jag vet inte riktigt hur jag ska känna än. Mamma kallade den för mitt livs köp. Jag är glad att jag fick den lägenheten jag ville ha men samtidigt blir jag ständigt påmind om att det inte var mitt eget beslut. Det är svårt att balansera glädje med hjärtesorg. Men allt ordnar sig, det gör det alltid. Nystart.

Ikväll spenderar jag fredagen framför tv:n med film och sällskap av Helena. Vilket betyder tjejkväll, tjejsnack och så självklart en vovve. Perfekt.

Allt annat får helt enkelt vänta.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
Tack för besöket! Välkommen åter!






bloglovin