"Jag hade ingen aning"

Det är den vanligaste meningen jag fått höra sen jag skrev om min förlossningsdepression. Jag hade ingen aning. Nej, hur kunde någon annan veta när jag själv inte visste. Och när man inte vågar prata om hur man faktiskt mår av rädsla för vad andra ska tycka om en. Att man är en dålig mamma eller pappa. Hur ska andra kunna veta?
 
Vi har fått för oss att allt måste vara så himla perfekt. Barnen sover hela nätter och bråkar aldrig vid läggdags. Äter som dem ska. Huset är alltid städat och rent. Tvättkorgen tom och kläderna ligger vikta i garderoben. Vi målar upp en fasad som visar en perfekt tillvaro. För det är de som alla vill se. Som vi tror att alla andra har det. Så om man inte följer normen så är vi dåliga föräldrar. Och om vi talar om att vi mår dåligt, att vi gråter oss till sömns och önskar att en morgondag aldrig kommer igen. Vad ska alla andra tro om en då? 
 
Den nakna sanningen är ju en helt annan än vad vi visar. Många har det jobbigt, utan att vara i en depression. DET ÄR JOBBIGT. Allt är inte gröna skogar och rosa moln. Och man måste våga prata om de mindre bra sakerna med att vara förälder också, utan att vara rädd för att bli dömd. För det är när man inte pratar om det. Som det lätt kan gå för långt och utvecklas till en depression. Det finns så många olika faktorer som kan utlösa en depression, men jag vet själv att bara genom att få prata med någon, vem fan som helst, som lyssnar, inte dömer, så lättar det på en väldigt stor börda. På en väldigt stor press man har som förälder. Om man har hamnat i en förlossningsdepression så behöver man mer hjälp från familj och vänner. Med avlastning. Som jag behöver. Jag fungerar inte till 100%. Men jag kan inte låta bli att tänka på om jag bara vågat prata om hur jag mådde redan från början, när Lucas föddes, så hade jag kanske inte fallit så djupt. Jag hade kanske kunnat undvika depressionen. Om jag hade vetat mer. Om folk hade pratat mer om det.
 
"Jag hade ingen aning". Säger många. Jag med. Och det är inte så konstigt när ingen pratar om det.
 


Kommentarer
Postat av: V

Du berör mig! Ska läsa allt du skrivit om det här ämnet! Det kommer jag behöva när det blir dags så småningom ;) Kram till dig!

Svar: Åh tack snälla. Jag har inte skrivit så mycket ännu, men det kommer. Nu är det dags att börja prata. På riktigt. Tack för ditt stöd!
MissJeni - mamma till Lucas ♥

2014-07-17 @ 22:19:14
URL: http://yetanotherstupidblog.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: