Att bli mamma
Jag har tänkt mycket på att vi kommer bli föräldrar, hur galet det låter. Ska någon liten mini-människa kalla mig för mamma? Ska jag börja ta ansvar för någon annans liv? En liten som ska uppfostras, älskas och växa som människa, på de grunder som jag och min sambo lär ut.
Helt plötsligt kände jag mig väldigt liten själv. Hur gör man? Finns det någon manual till föräldraskap? Vad händer om jag gör fel? och den värsta tanken av dom alla; Tänk om jag inte blir en bra mamma till mitt barn.
Efter ett telefonsamtal med min egen mamma så kändes det hela mycket bättre. Hon är klok, min mor. Hon är världens bästa mamma. Så jag skrev detta på facebook igår kväll:
"Om jag blir hälften så bra mamma till lillskrutten som min mamma är mot mig. Då blir jag en jävligt bra mamma."
och vet ni vad hon skrev tillbaka. Min mamma alltså.
"Jag vet att du kommer bli den bästa mamma i världen för ditt/dina barn. Just nu känns allt så främmande och konstigt. Så fort din baby är född så föds även du som mamma och allt faller på plats instinktmässigt. Bara lite praktiska detaljer kan man behöva hjälp med, men övning ger färdighet och du har många som kan hjälpa dig. Kram"
Precis så känns det. Främmande och konstigt. Men det känns även tryggt att veta att vi inte är ensamma. Vi har andra i vår närhet som kommer stötta och hjälpa. Lilla skrutten. Tänk vad många som väntar på att få träffa dig, hålla dig och älska dig. Inte bara dina föräldrar.
Första bilden på oss två tillsammans hösten 2010, i början av när vi träffades. Tänk, i sommar blir VI föräldrar.
Du kommer bli den bästa mamman i världen. Precis lika bra som du är på att vara min bästa vän!!