Fotograf Missjeni - Fotograf, fru och mamma

Vi var kvar på BB i fyra dagar. 

 

Jag kände mig väldigt handikappad efter snittet, hade nålar och slangar lite här och var och första gången jag skulle ställa mig upp igen var ett helvete av ren smärta. Att jag sedan fick en förkylning och hosta gjorde inte smärtan bättre. Jag kunde inte böja mig, inte gå ordentligt, det gjorde ont när Lucas låg på min mage. Det var så frustrerande att bara ligga där och se på när Larsa fick göra allt annat. Han fick lära mig byta blöja. Jag vet inte vad jag hade gjort om inte han varit med. 

 

Jag var också väldigt blek så fick order att vila, dricka mycket och ta emot två påsar blod för att få upp värdena som var lite låga. Dagarna gick väldigt långsamt på BB, vi sov mest. På tredje dagen när vi kände att vi kunde åka hem så skulle Lucas vägas och undersökas, det visade sig att han gått ner lite för mycket i vikt så vi fick lov att stanna kvar en natt till i alla fall och börja med ersättning för att se om det gjorde att han gick upp igen. Resten av den dagen och natten kändes det som om vi inte gjorde annat än att amma och ge ersättning då han skulle ha mat varannan timme. Men det lönade sig. Lucas gick upp i vikt igen och vi kunde åka hem på fjärde dagen.

 

Larsa fick bära väskorna och jag tog Lucas i famnen och så gick vi sakta ut från sjukhuset. Det var så overkligt. Skulle vi åka hem nu. Ingen klocka att ringa på när vi behövde hjälp? Skulle den här lilla människan följa med oss hem? Men så fort vi kom hem har jag bara blivit piggare och fått mer energi och vi kommer in i rollerna som föräldrar mer och mer. 

 

Personalen på BB var fantastiska och gav oss en väldigt bra start på vårt nya familjeliv.