The soothing light at the end of your tunnel
Ungdomsprojektet.
Det var kanske inte så farligt som jag trodde. Men nog sved det att vakna av alarmet på mobilen för första gången på länge. (Arbetslös som jag är har jag slutat använda väckarklocka) Jag fick åter känna på min lathet när jag snoozade i 40 minuter innan jag hoppade ur sängen, tog på mig första bästa plagg som fanns inom räckhåll, smetade på lite smink och tryckte i mig frukost för att sedan traska raskt mot bulten där ungdomsprojektet håller hus. Jag kom tio minuter för tidigt till och med.
Det visade sig att jag inte alls behöver vara där varje dag, knappt någonting alls för den delen, efter en timme fick vi gå hem och ska inte dit igen förrän nästa måndag; "om det passade mig". Fick till och med sovmorgon då så inte förrän 13:00 behöver jag vara där. Och dessutom skulle hon (handledaren) skälla på alfakassan åt mig eftersom det tar sån jäkla tid för dom att ge mig pengar. Jag kan säga att jag är nöjd.
Det var till och med skönt att gå idag, vädret är ju klockrent! Med en timmes promenad (tur och retur från bulten) med jämna mellan rum och nyttigare mat så kanske jag kan hålla min motivation med att bli "fit" till sommaren. Det vore ju nått om det faktiskt funkade så slipper jag snacka så mycket skit :P
Men det känns bra nu! Skönt!
