I write sins not tragedies
En aning drygt att humöret ska pendla så jävligt. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och behålla färgen.
Undra om man ska ta tag i skrivandet igen? Har lagt det på hyllan sen jag träffade Emanuel, men om man ska skriva klart den där boken nångång så man får rensa tankarna lite. Helt klart funderbart.
Hur mycket mer respekt får jag om jag blir polis?
Nej, jag vill bli fotograf. Men det är en intressant tanke.
Emanuel är fortfarande i US and A. Det går bra för dom, jag är en stolt flickvän.
Men jag vill att han ska komma hem nu, helst igår. Så kunde han sitta i min soffa och titta på tv, så kunde jag krypa upp i hans famn och ge honom en puss, som jag gjorde för snart två veckor sen.
Jag är bara människa, varken bättre eller sämre.
